Hoppas ni har ätit och redan hunnit smälta maten innan ni läser detta...annars är det risk att maten kommer i repris!
Thaipusam är en symbolisk festival som firas av Singapores det tamiltalande hinduer. Det är en årlig procession av hinduiska anhängarna som söker välsignelse. Man firar för att hedra Lord Subrahmanya (även känd som Lord Murugan), som representerar dygd, ungdom och makt. Den infaller i mitten av January varje år.
Vi (Sweor och farfar) samlades utanför Farrer Park för att förts bege oss till templet i Little India, och se alla förberedelser som måste göras innan ceremonin. Innan man går in i templet måste man ta av sig skorna.
I Singapore, startar Thaipusam ceremonin tidigt på morgonen där anhängare uppfyller sina löften med en 4,5 km promenad från Sri Srinivasa Perumal Temple längs Serangoon Road to Sri Thendayuthapani templet på Tank Road (inte långt från där vi bor).
Här har man stängt av Serangoon Road i Little India med kravallstaket.
Man går denna promenad med antingen en mjölkkanna på huvudet (lite enklare) eller en Kavadi.
En Kavadi består av två halvcirkelformade bitar av trä eller stål som är kopplade till ett kors som kan balanseras på axlarna av en hängiven. Det är oftast dekorerade med blommor, palmblad och påfågelfjädrar. Mjölken de bär erbjuds sedan till Lord Subrahmanya på Sri Thendayuthapani templet.
Här är tre olika typer av Kavadi. Man bygger hela anordningen tillsammans på morgonen i templet.
Det är mycket förberedelser inför hela promenaden. Inte bara att bygga ihop själva Kavadin, utan många saker som ska välsignas enligt olika ritualer. Spikskorna på sista bilden är det någon stackare som ska få gå med!
Mannen på bilden har just blivit piercad med olika spett och krokar. Det sägs att det mest gör ont när de första 2-3 piercingarna görs, och att de sen inte känner så mycket (...tror inte det stämmer!?)
Sådärja! Nu har den här mannen fått på sig sin ställning efter konstens alla regler....men vänta lite...vi gömde viss lite limefrukter på låren! Det blir snyggt......
Sen ska han gå så här i 4,5 km?!? Vilket tar ungefär 5-6 timmar!
Riktigt hängivna, bär spetsade Kavadis, som kräver genomarbetade förberedelser. De lämnar templet under senare delen av förmiddagen och fortsätter till kvällen. Som förberedelse inför att bära en Kavadi, behöver en hängiven förbereda sig andligt. Under en period på omkring en månad, måste den hängivne hålla en strikt vegetarisk kost. De hängivna följs på promenaden och stöttas av familjemedlemmar och vänner som stöttar i form av böner och ramsor.
Många hade spett igenom tungan. Och här är stackaren med spikskorna. Han hade VÄLDIGT ont och gick med en fart på kanske 300 m/tim!! Han tog faktiskt av sig skorna efter en dryg kilometer....
En del hade trumslagare med sig, så att de kunde dansa lite på vägen.
Andra hade hårt motstånd. Inte nog med att han drog en tung pjäs efter sig.......4 kompisar höll emot linorna lite extra dessutom.
Som ni ser så är denna Kavadi instucken helt i huden och bärs utan stöd i midjan, vilket många ändå hade trots alla piercingar.
Framme vid målet efter en ansträngande, lång och smärtsam promenad. Här får varje ekipage en egen slot, där man "kläs av" sin Kavadi.
Den här mannen verkade inte vilja ta bort sina grillspett, så han försökte sihg på konststycket att dricka med spett i munnen!
Här får en tillsynes outtröttlig Kavadibärare, hjälp att ta bort sina piercingar och Kavadi.
Efter denna upplevelse som var oerhört spännande, annorlunda och innehållsrik, så blev i alla fall jag alldeles utmattad. Mina sinnen hade nog fått alldeles för mycket intryck på en och samma dag. Efter en kopp kaffe med vänninorna tog vi bussen hem och fick oss en eftermiddagslur!
