Joo Chiat



Ser ni de torkade små räkorna på nästa bild!


.....och frukt


Efter marknaden gick vi vidare i Joo Chiat för att se lite och höra lite mer historik. Men det kommer i nästa inlägg!

Men herregud! Har jag inte skrivit om paradiset än????
Nu har jag hittat det!! Mitt paradis - eller faktiskt två stycken rättare sagt!
Ett ställe som var ungefär 500 m2 stort, och helt fullt med konstnärsmaterial. ALLT man kan tänka sig!! Som ett gigantiskt Panduro.
Och sen ett till ställe som hade allt inom papper- pennor-glitter-rihnstenar-stämplar mm mm. (Scapbook-material)
Mina idéer bara bubblar upp hela tiden men nu är det bara en dryg vecka till jag kan få börja måla! Då kommer vårt flyttlass med mitt målarmaterial!!!
Idag tänkte jag bara ta det lugnt och ha lite egentid! Det behöver man ibland......oops!
Gömde bort att jag har egentid varje dag??
Men skämma bort mig lite kan jag passa på att göra.
Två timmar i gymmet på morgonen. Sen lämnade jag disken och bäddning till städerskan och gick och hämtade en Cappuccino på 19:e våningen för att sedan gå upp till takvåningen för att sola, läsa och njuta.
Jag planerar också att göra manikyr och pedikyr lite senare. Det jobbigaste som jag ska göra idag blir nog att handla och laga mat lite senare. Men efter denna lugna dag blir det nog som en välsignelse att få göra lite nytta!
Idag har jag varit till Svenska kyrkan/norska sjömanskyrkan på ett möte om ett välgörenhetsprojekt. Det är en man från Norge som är initiativtagare(och numera bor i Singapore), som själv har vuxit upp som ett barnhemsbarn i Bergen.
Han har hjälpt detta barnhem i sex år nu. Barnhemmet heter Berkat Bangsa och ligger i Batam i Indien.
Nu är det meningen att vi ska samla in pengar till en ny skolbuss. För att barnen ska ha någon ljus framtid behöver de gå i skolan - för att komma till skolan den 9 km långa skolvägen behöver de åka buss. Den nuvarande minibussen måste åka 3 vändor varje morgon och 3 vändor varje eftermiddag för att få alla till skolan. Ibland fungerar inte ens det, för den lilla bussen är i dåligt skick och har svårt att ta sig fram på de mycket dåliga, och ibland översvämmade vägarna.
I november ska vi åka dit och hälsa på barnhemmet. Dokumentation kommer!
Om någon därhemma har någon fin idé om pengainsamling - hör av er!
Vi ska ha en loppmarknad här i Singapore bl a, men en ny buss kostar ca 250 000 kr!!! Så idéer är alltid välkommet!
Ikväll var det kör för andra gången! Äntligen får man sjunga igen!! Som jag har längtat.
Kören heter Koriallverden (på svenska -kör i hela världen) och där är sjunger norrmän och svenskar. Vi håller till i Svensk-norska kyrkan.
Mycket trevligt gäng.
Hittills har det varit välkända sånger som vi sjungit tidigare i Ceciliakören.
Idag såg jag noter på Ceciliakörens "festvisa" och det var ju spännande att få se hur den SKA låta?!?
Till Ceciliakören;
Jag lägger in en bild på noterna, då kanske den sitter sen för en gångs skull (hi hi hi......som mycket som vi sjungit denna!) Kram på er alla!
I helgen var vi ute med några nya vänner på lite tapas. En föredetta arbetskamrat till Mike hade bjudit med oss, och några andra vänner till dem också. Alla var från England. Det var jättetrevligt.
Efter en stund när vi hade suttit där, upptäckte jag att en ung tjej som satt bakom oss hade ritat av hela sällskapet!
Hon var superduktig!!
På bara några minuter hade hon målat av hela sällskapet! Jag sitter längst tillhöger i bilden.
Hon målade sedan en bild på trubaduren som uppträdde, och jag fick vara med på ett litet hörn på nästa bild också.
Man gillar festivaler här!
Den här helgen var det drakfestival. Det var fullt med människor vid Marina Bay Sands som flög med drakar. Barn, vuxna, olika team.
Jazzband som spelade, olika artister som trollade, jonglerade och gjorde olika konster.
Flera gånger har det varit också varit matfestivaler och förra helgen var det Durianfruktfestival!
Då reste man stora tält på lite olika offentliga platser lite runt om, och folk samlas och äter Durianfrukt tillsammans.
Durianfrukt är en nog stolthet för Singaporianerna, ungefär som surströmming är för en del svenskar. Och det är en ganska bra jämförelse för det luktar lika illa. Tydligen så smakar frukten som den luktar till skillnad från vår surströmming (säger de som äter den).
https://cdn3.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5221db77e087c34aba55ae1c.jpg">https://cdn2.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5221db77e087c34aba55ae1c.jpg">https://cdn3.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5221db77e087c34aba55ae1c.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5221db77e087c34aba55ae1c.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5221db799606ee66c89ecfd1.jpg">https://cdn2.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5221db799606ee66c89ecfd1.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/4196917/7-3/pic_5222d0a9ddf2b328f79409dc.jpg" class="image">
Även ett litet toalettbesök på en offentlig toalett kan vara ett äventyr. Visst, jag har varit i Asien förut och vet att det ibland finns hål i golvet där man ska stå upp eller kanske snarare huka sig när man uträttar det man ska.......men man blir liksom förvånad varje gång ändå!
Om det finns andra toaletter så undviker jag ståtoaletterna. men ibland är liksom allt annat upptaget!
Sen är ju nästan allt automatiskt också. Inte torkning efter man gjort det man ska dock (som i Japan) men spolning - tvål - vatten - handtork. Det är ju i och för sig bra - så man slipper ta i alla de ställen som brukar vara fulla med bakterier.
Men inte spolningen!!!
Bäst som man sitter där och pustar ut, av att man äntligen fått gå på toa.....så flyyyyger man upp för att det helt plötsligt börjar spola innan man är klar!
Jag blir lika rädd varje gång! Och flyger upp lika snabbt varje gång!
Lär mig nog aldrig.
När Natalie var här gick vi på nattklubb en kväll. Ku de Ta, på 57 våningen på Marina Bay Sands.
Tjejen som är chef där är från Bålsta, supergulliga Sara Lundemo. Så efter att ha ätit middag, traskade vi dit och meddelade i entrén att vi stod på gästlistan -gå raka vägen in. Och även på VIP-listan - gå till VIP-avdelningen!
Inte ofta man får de privilegierna, och särskilt inte på en av stans bästa klubb.
Det var en jubileumskväll för Diamondklubb-medlemmar så de hade även modevisning av Diamanthaldband.
Vi var också med i en utlottning av en diamantring för 4000 dollar =
ca 20 000kr, men tyvärr vann vi inte denna gång.
Man kan inte ha tur jämt!!
Idag har jag pratat med en lärare/rektor för Svenska skolan i Singapore.
Jag har efter det samtalet bestämt mig för att börja jobba där. Redan imorgon ska vi träffas för ett första lärarmöte. Och på fredag är det skolstart!
Arbetstider;
fredagar 16.00-17.45 (Puh!)
Ja, man måste ju planera lite också så det tillkommer ju lite mer tid varje vecka, så det kan ju bli lite tungt ;o))
Vi hoppade på nästa buss igen, och vårt sista turistmål för dagen var China-town.
Chinatown är en blandning mellan kaos och ordning. De har flera marknadsgator med olika stånd där man kan köpa oändliga turistprylar.
T-shirts, prydnadssaker, kinapinnar, Hello-Kittysaker, kläder, allt möjligt krimskrams.
Vi gick in i ett par tempel också. Ett hinduiskt och ett buddistiskt. Båda templen var mitt i sina högmässor så det var fascinerande att få se.
Vårt nästa mål var Arab-streets. Det var mycket mer ordning där.
Även om det fanns bakgator som inte var så fina, så var det ändå finare än i Little India. Men inte lika stort.
Vi gick runt lite och gick in i några affärer och kikade. Köpte var sin solfjäder att svalka oss lite.
Sen hoppade vi på bussen igen.
Vi tog (som riktiga turister) en tur med en hop-on-hop-off-buss. Vi ville se lite nya sidor av Singapore.
Little India var vårt första mål. Det är verkligen annorlunda! Lite kaosigt om jag jämför med det jag sett av Singapore innan.
Inte så fint och tillrättalagt. Indisk musik från affärerna, indiska kläder, skor, sjalar, tempel. Och mitt i shoppinggatan ligger helt plötsligt en däckfirma mellan klädaffärerna!
Vi hittade saffran i en butik som sålde hygienartiklar, naturmediciner och skor (hur mycket skor som helst).
Saffranet (omalet) kostade ca 100 kronor för en förpackning som var större än en tändsticksask! Billigt!!
Sen åt vi lunch på en Indisk restaurang. Gott, men superstarkt fast vi beställde den mildaste varianten.
I Sverige har vi vanligt fish-spa, men här finns det fishspa/internetcafe!
Vi gick in och testade i 30 min. Det fanns fotbad med småfiskar som de rekommenderade om man aldrig prövat förut. Sen fanns det större fiskar i ett annat bad.
Det kittlades så mycket att vi (i alla fall jag) satt och fnissade under hela tiden! På slutet kunde jag slappna av lite så jag hann titta in på FB och svara lite på era blogginlägg. 😊